Jorden runt heter den visst
Nu finns det alltså ytterligare en skiva att lyssna på. Har inte världen fått nog? Alltså inte av enbart Förebilden, utan av musik i största allmänhet? Det har ju gjorts och framförts och spelats in musik i flera tusen år vid det här laget. Kan vi inte dra ett streck här, och liksom nöja oss? Vi kan ju lyssna på det som redan finns. Ingen behöver lägga fler bördor på våra redan övermåttan nedtyngda axlar.
För den som tycker sig orka med ytterligare en ny skiva kan den nog duga lika bra som någon annan. Den innehåller fyra kompositioner inom genren populärmusik. Fyra vokalverk, som binds samman av ett löst definierat tema kring resor och kommunikationer. Det hela är säkert allmänbildande också.
- Den första låten: Sångaren sitter på ett tåg och gapar åt sina medpassagerare tills alla har lämnat vagnen. Låten är energisk i början, men blir seg och utdragen på slutet.
- Den andra låten: Två identiska verser och två identiska refränger. Föredömlig textekonomi! Fler borde göra så i stället för att stapla vers på vers tills allt rasar ihop i en osammanhängande röra. Nöjer man sig med att skriva en vers hinner det aldrig bli osammanhängande.
- Den tredje låten: Sångaren räknar sina kroppsdelar och ser konfunderad ut. Saknas inte någonting? Räknar igen. Det här stämmer inte! En känsla av otillräcklighet övermannar honom. Han skriver en låt om känslan. Här är den.
- Den fjärde låten: En postapokalyptisk hyllning till den gamla statliga myndigheten Televerket. Eventuellt Förebildens bästa låt under 2019, vilket kanske inte säger så mycket.
Betyget blir godkänt. Men jag skulle inte betala för den.
Kommentarer
Skicka en kommentar