Skivan

Det har väl inte undgått någon att Förebilden släppte en fullängdsskiva i slutet av augusti. Nu har vi kunnat lyssna igenom den några gånger och kan med gott samvete börja avge omdömen.

Vi är förvirrade. Några låtar verkar forma någonting som kan liknas vid ett tema, i linje med titeln på hela skivan, Relationsdatabas. Men lika många låtar har ingenting med relationer att göra, eller databaser för den delen. Det mesta går i makligt tempo, utan särskilt mycket variation, och texterna saknar nästan helt den humor som bitvis kunde anas i Förebildens förra fullängdare, Brevsamling. Artisten själv kallar den skivan för en dubbel-EP, men det är ju struntprat. Nåja, ett par låtar på den nya skivan är ganska bra trots allt. Vad mer kan man begära sensommaren 2019?

https://www.forebilden.se/senaste

För övrigt kan vi konstatera att två låtar som tidigare cirkulerat i ganska primitiva, ofärdiga versioner på någonting som vi rapporterade om här, nu dyker upp i mer genomarbetad form. Det rör sig om En trakt av öde städer och Nu har sommaren passerat (igen). När vi rapporterade om dessa inspelningar förra gången var vi kanske väl drastiska i våra fördömanden. De gamla inspelningarna var helt OK, men de nya är märkbart bättre. Särskilt gäller det skivans avslutande låt, som av vissa lyssnare jämförts med självaste Ulf Lundell! Så långt vill denna recensent inte sträcka sig, men den hör i alla fall till det bättre materialet på skivan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Folkets envisa vägran att hörsamma Förebildens lockrop förvånar oss

Kanske inte längre någon självklar förebild om det ska fortsätta så här

Rykten, bara rykten